Mitt tjatiga jag

Gå inte med skorna på inne. Smula inte i soffan. Plocka upp leksakerna. Torka dig runt munnen. Borsta tänderna. Inget godis på veckodagarna. Gör din läxa. Häng upp jackan. Inte sparkas. Säg förlåt. Ta bort tallriken när du ätit klart. Gå inte ut utan mössa.

Jag undrar hur stor del av dagen som riktigt går åt till att tjata, gnälla,uppmana. Vissa dagar gnäller jag mer, då känner jag mig som världens tråkigaste au pair. Då blir man extra glad när man sätter sig med barnen framför tv vid slutet av dagen och de kryper upp bredvid en allihop, den minsta i famnen. Då är jag världens bästa au pair, med världens mysigaste barn.

Harald, jag och våra "funny faces"

The times they are a changing

Dagens skratt fick jag när jag gick igenom Gretas läxa.
På varje rad fanns ett ord som har med kroppen att göra, och med det ordet skulle hon då "make a complete sentence"

Heart: My heart keeps my blood pumping
Brain: My brain makes me think
Legs: I can walk with my legs
Body: I like my body
Veins: Veins are cool!

Det visade ju sig då att hon inte visste ordets rätta innebörd och chansat på att "veins" helt enkelt var någonting coolt. Way to go princess.

Idag har jag städat hela huset, tvättat alla kläder. Bakat scones med Harald och byggt med lego. Läst julböcker och lyssnat på julsånger. Smaskat på lussekatter och kastat snöbollar. Handlat och planerat veckans middagar/luncher. Förvånats över mina svaga tyskakunskaper. Lärt en 3-åring refrängen till Queens "We will rock you". Insett att jag längtar hem till Finland väldigt mycket samtidigt som jag trivs bättre här för var dag som går.

Idag har jag saknat någon speciell väldigt mycket. Snart är det jul. På fredag börjar julklappsbestyren, min inköpslista är påbörjad...

Jag vill ha glögg och pepparkakor.

Gissa landet!

Okej. Jag tänker på att av Europas största länder samt världens populäraste turistdestination. Detta land är känt för sin matkultur, sina viner och sin champagne, äkta champagne. Invånarantalet är så mycket som 59,6 miljoner och i landet pratas över 8 olika språk. Europas högsta bergstopp, Mont Blanc (4 810m), finner man i detta land...

Yeah baby, jag tänker naturligtvis på FRANKRIKE.

Orsaken till att jag kände för att skriva detta är att:
Jag ska dit i Januari!!

Till Megéve, rättare sagt, som lär ska va en söt liten bil-fri by med massa gamla chalét och gulliga stugor. Alldeles nedanför Mont Blanc. En massa snö och jäkligt kallt. Vi ska åka med Sophies franska vän och hennes 3 barn. En hel vecka i Frankrike. Jag längtar redan. Men först Finland, och tro det eller ej, men Finland lockar mer.

Imorgon får jag faktiskt besök från Suomi!

Julstämning och hemlängtan

Det finns tillfällen då allt känns så underbart perfekt. Ögonblick då man svävar på moln. Positivt inställd till allt, eller iallafall det mesta. Herregud va den här stan är vacker. Herregud vad alla nya människor jag mött är härliga. Herregud va barnen är söta.

Jag är så tacksam att jag fick den här chansen, att jag fick andas i en ny stad. En stad som lever.

Men igår var jag inte stark. Det började på natten. Jag vaknade kallsvettig med en stor klump i halsen och nära till tårar, mardrömmar. Inte vilka mardrömmar som helst, utan den sorten som känns som en smäll på käften. En dröm som tog ner mig från mitt lilla berg av inre lycka jag suttit på och kastade ner mig några tusen meter.

Allt här, allt som känts så nytt, så spännande och så fint kändes bara meningslöst. Hem, jag vill hem. Hem nu! Vad gör jag här? Vem är alla dessa människor? Jag känner ingen egentligen, finns ingen jag kan träffa som känner mig. Hade någon gett mig en flygbiljett så vet jag inte vad jag gjort.

Sen ringde Sanna, Agnes skulle göra middag till oss, vi skulle dricka Glühwein och ha det mysigt. Jag kände inte alls för det, ville bara dra täcket över huvudet och äta choklad. En speciell någon hemifrån ringde, och jag fick tala ut och det behövdes. "Du har ju varit hemifrån snart 90 dagar, det är inte lätt för någon..", så sa han. Har jag faktiskt varit borta 90 dagar? Jo, nästan. 89 dagar idag. Att få höra att jag varit här så länge, det fick mig att känna mig bättre till mods, lite.

Jag tog mitt förnuft till fånga till slut och beslöt mig för att joina tjejerna, tur var väl det. Agnes hade gjort fin middag till oss, räkpastasallad, bröd, fetaost och en massa vin. Lisa hade med sig italiensk kaka, vi drack Glühwein (glöggvin) och åt choklad. Det doftade julstämning i hela lägenheten, hennes tokiga grannar hade över 10 lysande halvmetershöga tomtar på sin balkong. Det närmar sig jul, tänkte jag. Och med den tanken försvann alla dumma tankar.

Om 33 dagar kommer jag hem.

open up your eyes and see the sunrise

Sol i Luzern idag. Inte ett moln på himlen.
Jag stod länge länge och bara tittade ut över staden, sjön och bergen från familjens trädgård. Det är inte alla dagar man har sån utsikt, det är nästan alltid dimma. Idag inbillade jag mig att jag kunde se varje bergstopp i Schweiz. Så vackert.

synd att jag inte fick fångat det fina på bild

Idag var en smärtfri dag, lite slö kanske. Smärtfria dagar blir väl ofta lite tråkiga, no action no fun!

Imorgon åker Jeepen till verkstan. Någon liten del av mig önskar att gubbarna på verkstan ska komma fram till att den inte går att fixa, skroten nästa liksom! Men sen tänker jag, att what if familjen då skulle bestämma sig för att köpa t.ex. en liten manualväxlad Fiat Punto? Då vet jag vem som skulle gråta sig till sömns! Man kan väl inte känna sig grym och mäktig bakom ratten på den? När jag kör Jeepen är jag kung, oftast. Hoppas Jeepen blir bra. Vi kommer få en annan bil i utbyte tror jag, yeeah jag älskar att köra nya bilar! Bara den inte är för gammal eller för liten. ( Eller manualväxlad... )

Jag fick världens snällaste kommentar ikväll, om bloggen, och OJ vad det värmde kan jag säga! Så lite kan ibland göra så väldigt mycket! hihi

Nu ska jag sova, samla kraft till imorgon så att jag orkar med alla tusenmiljoner saker jag måste få gjort till onsdag. Imorgon ska jag va 100% aktiv hela dagen. TRODD DU? ;)

Schlof guet ond Tröim süess ond morn ehn ganz schöne Tag.
Godnatt, dröm sött och ha en bra dag imorgon.

"Hej jag heter världens sötaste och jag har gjort cookies i skolan!"

Jeepen och jag

Jag kör väldigt mycket bil här i Luzern, det är roligt, jag älskar att köra bil och har alltid gjort det. Fast trafiken här i Schweiz är lite annorlunda jämfört med hemma på flera sätt. Människorna är mycket aggressivare här och man ska inte stå stilla och tveka något, och gud bevare om man inte åker inom 5 sekunder när det e grönt! Om man gör bort sig på något sätt, kör mot rött, glömmer blinka ut i en rondell eller inte väjer för dem man borde ja DÅ får man förvänta sig att bli tutad åt, viftande knytnävar och allra minst arga blickar. Man ska veta sin plats i trafiken. Man ska höja handen eller nicka som tack om någon väjer för en fast dom inte behövt. Man ska vara snabb men inte stressa. Man ska stanna för för dem som tänkt gå över vägen, alltid, inget snack om saken. Det är såna små saker man måste lära sig, som kan göra skillnad. Eller så blir man åtminstone en bättre medmänniska.

Jag har haft sån otur med familjens gamla Jeep på sista tiden, förra veckan var det värst! Den startar, jag låter den va igång en bra stund eftersom det är så kallt på morgonen. Jag backar, och vad händer? Jo den stannar i backen! Detta händer en gång, två, tre... Jag försöker med allt, jag pajar på den, jag hotar med att skrota den, barnen masserar den och viskar fina ord.. Inget hjälper! Så förra veckan blev lite speciell, vi tog taxi till skolan två dagar, lite kul. Den ena taxichauffören tyckte det var såå kul att vi var svenska (jag orkade inte förklara att jag var från Finland på tyska) Han pratade hela vägen till skolan, i 20 minuter, om när han kört lastbil i Norge och Sverige. Eller det var så mycket jag förstod av samtalet..

Schweizare är så sociala varelser, och nyfikna på omvärlden! I Luzern är dom vana med turister och en massa olika nationaliteter, men ändå har vi så många gånger fått frågan om vad vi gör här, varifrån vi är, vad vi pratar för språk o.s.v. Det är skoj. Hmm, när jag tänker efter är vi väl nog lika nyfikna i Finland, vi skulle bara inte kunna tänka oss att fråga en främling vad han/hon pratar för språk t.ex. Tråkiga vi e.

Denna helg har varit härlig som vanligt! Vi har gjort allt det vanliga, shoppat, festat, druckit kaffe.. Igår var jag med Sanna och Lisa till Zurich för shopping, men det blev billigt för mig, jag köpte endast en smörgås och en sorts äppelkaka med massa vaniljsås. Det var ändå värt det, Zurich är great!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om egentligen, det händer massa hela tiden men när jag en gång kommer mig för att uppdatera så har jag glömt en massa. Jag ska skärpa mig med bloggandet nu faktiskt. Nu ska jag fortsätta på min nya kvällsvana, minst ett avsnitt Rederiet per kväll. Joker ♥

Sist men inte minst vill jag bara säga:
GRATTIS PAPPA PÅ FARS DAG! :)