Jag har varit här i 5 månader nu.
Fem månader.
I Luzern. Över 20 veckor.
Jag har shoppat, festat, rest, jobbat, druckit kaffe.
Och njutit som aldrig förr.
Allt med ett leénde på läpparna, för det mesta.
Var livet som au pair som jag tänkt mig? Nej, det vågar jag inte påstå. Det innebar nog mer slit än jag trodde. Varje kväll när jag lägger mig ner för att sova är jag utmattad. Fast på ett bra sätt ändå, vet att jag gör mitt bästa hela tiden. Vill att barnen ska vara glada och nöjda, att föräldrarna ska vara nöjda. För varje dag som går, blir barnen sötare och intressantare. För var dag blir de mer som min familj, allihop. Inte som den familj jag har och saknar hemma i Finland, men här i Schweiz så är de min familj och jag är glad att jag fått lära känna dem.
Förstår inte hur jag ska hinna med allt jag vill se och göra innan det är dags att åka hem i sommar. Just därför, p.g.a allt här som fortfarande känns så spännande och nytt. Just därför, blev jag lite omtumlad när de frågade om jag har lust att stanna längre, ett halvår eller ett helt år. Detta skulle innebära en hel del ändringar för oss alla, eftersom de kommer att ta sitt pick&pack och flytta till Zurich till hösten. Ett nytt år i en ny stad, en stad som jag fascinerats av varje gång jag besökt den. En stad med lägre mys-faktor, men mer att upptäcka.
Jag har inte bestämt mig för något än. Trodde ju att jag var säker på vad mitt svar skulle bli utifall att de skulle fråga, nu är jag inte så säker längre. Zurich lockar. Att skjuta upp mina studier ett år till lockar förstås inte.
Oh well, time will tell. I guess.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar