The babysitter

Det är torsdag kväll och jag är nersjunken i soffan hos familjens. Pojkarna, som delar rum, ligger fortfarande och fnissar fast de borde sovit sött för en hel timme sen. Jag har ingen lust att tjata mer idag så jag låter dem hålla på.

Min dag har varit en enda röra och tiden har gått alltför snabbt, mina 10-timmars dagar känns inte lika oändliga nu som de gjorde i början. Och det bästa, om några timmar tar jag helg.

Som ni märker har jag inget nytt att komma med ikväll. Eller jo, egentligen har jag ju det, men det blir till nästa bloggning...

Nu blir det film, Along came Polly.